Så mycket jag hinner sen vi fick barn. Jag vet inte hur andra känner, men jag har blivit mer fokuserad, och kan göra allting med mer närvaro.
Tiden jag är med Lilly Lo, är jag verkligen med henne, lägger telefonen och tankar på annat, åt sidan.
Senare när jag kan gå ut i skogen, då är jag bara där, varje ögonblick, varje tillfälle av dagen, njuter jag av.
Visst, det finns en grundtrötthet som ofta gör sig påmind, med en liten här hemma, och med sena kvällar, och tidiga mornar.
Men alltid älskat nätter, och är även väldigt kär i tidiga sommarmornar, ett pussel som sällan går hand i hand.
Helt plötsligt har dygnets timmar blivit alldeles för få, så för mig är det viktigt att strukturera dem, så att jag hinner med så mycket som möjligt varje dag, utan stress.
Att stressa var förr en stor del av mitt liv, det kändes som om jag bara sprang igenom allting, utan att egentligen få någonting gjort, jag var där, men aldrig där.
Det är så fascinerande hur jag har bytt om i mitt egna liv så många gånger.
Uppväxt med min generations viktiga ord, att vara duktig, har jag alltid presterat, följt vägar som inte har varit mina, försökt att anpassa mig, till saker som inte alltid varit det jag velat göra, utan det som har kommit i min väg.
Har alltid känt mig otillfredsställd, ofta känt mig på fel plats i livet, alltid drömt om någonting annat.
Har kanske inte riktigt vetat precis vad jag velat göra, men alltid haft nått obestämt mål, långt bort i horisonten.
För några år sedan återupptäckte jag naturens föränderliga kraft, och mig själv i den.
Det blev en resa fylld av känslomässiga upplevelser.
Mina självporträtt blev ett utryck, och ett intryck, allt som jag så länge har burit med mig, ända sen jag var liten, blev som en stor boll av mjukhet, äntligen hade jag hittat det jag verkligen ville göra, fotografera, och leva ett lugnare, och enklare liv.
Tillfredställelsen som följer när livet, vardagen och arbetet liksom vävs in i varandra, helt utan skarvar, är det bästa jag vet, när allt blir ett.
Igår var en bra dag, med jobb, lite tid i skogen, och en massa tid med Lilly Lo, och med familjen.
Jag hade tid att dricka kaffe och jobba i morgonsolen, baka sockerkaka med Lilly Lo, äta lunch på verandan med familjen, jobba lite till, ta en promenad på klipporna, laga middag,
Samtala, och avsluta kvällen ute i solnedgången.
Det enda jag inte hann med, i morse, var att kliva upp tidigt för att fånga morgondimman, det var länge sen jag gjorde det, och hela mitt väsen bara längtar efter att vara där när naturen sakta vaknar.
Med sommaren för dörren så kommer jag vara där ute så mycket jag bara kan.
Alla årstider har sin charm, men tror att juni månad är en av mina favoriter.
Det händer så otroligt mycket, och med det så känner jag att lika mycket händer med mig.
Ödmjukheten samlar mig till en gråtmild tacksam varelse, för allt det vackra som finns.
Och att jag äntligen har kommit en bit på en resa, som får mig att fånga känslan och närvaron i varje ögonblick.
”Jag önskar att jag kunde hjälpa.
Jag önskar att jag kunde mer.
Att dela med mig av kraften,
Till så många fler.
Jag önskar jag kunde berätta,
Hur det en gång var.
Som ung och förvirrad,
Hur jag bytte mina dar.
Det finns en glöd därinne, hos alla,
Var och en.
Som behöver all sin omsorg,
För att kunna lysa med sitt sken.
Jag önskar att fler förstod, hur viktigt detta är,
Att leva sina dar, förenad med det här.
Att hitta det lilla, det där som betyder nått,
Och kanske inte i det stora,
Utan i litet och i smått.
Jag önskar att jag kunde hjälpa.
Jag önskar jag kunde mer.
Att dela med mig av kraften, till så många fler.”
Marléne