När jag var sju år, ville jag vara Ronja Rövardotter.
När jag blev nio, beundrade jag Pippi Långstrump.
När jag fyllde tio var jag förälskad i Jonatan, i bröderna Lejonhjärta.
När jag blev tolv ville jag rida på en häst vit som Miramis i Mio min Mio.
När jag var fjorton, ville jag hitta vägen till en annan värld, som i min Allra Käraste Syster.
Nu är jag trettiosju och letar fortfarande efter en väg till landet i fjärran.
Ibland hittar jag den vägen, och följer den en bit.
Någon sa en gång, - Marléne, livet är inte som en film. Ha! Det är det visst, livet kan vara precis som man gör det till. Har en parallell inre värld som är min saga, som jag skriver på, varje dag, och jag älskar det, bara så att du vet, du som försökte ta mina drömmar ifrån mig.
Min saga gör mitt sinne mera öppet, jag fylls av hela världens styrka och godhet, jag ser klarare, renare, och större.
Glädje, inspiration, nyfikenhet och möten på vägen, det är drivkraften. Som får mig att skratta, gråta, och älska.
Tack Norge, och tack min vackra vän Jennifer, för oförglömliga dar.
Och tack Astrid Lindgren för alla dessa fantastiska berättelser.
Utan dessa hade jag aldrig varit den jag är idag.
M.
Comments